sara my

FRIDAY NIGHT. Dagen började med en tråkig matte lektion. Yeay. Prov på fredag i tre timmar. Men vi slutar vid 12. Dagen flöt på och det blev lunch på Café Nero och sedan kaffe på Starbucks där vi pratade föräldrar och gamla minnen. Och ja, we got all teary. Efter sista lektionen aom var idrott sprang vi snabbt tillbaka till skolan där vi mötte två engelska killar i trappan som sa "Hejdå!" till oss (?), För en gångs skull ignorerar de oss inte.  Lisa, Mikaela och jag gjorde upp planer om att åka till Hammersmith att shoppa så vi skyndade oss hem för att lämna väskor och göra oss i ordning. En timme senare satt vi på buss 267 från Fulwell till Hammersmith. När bussen nådde Twickenham kom ett gäng RUTC elever upp, och på något konstigt sätt såg de att vi var svenskar (när de gick upp för trappan) och den första killen börjar prata norska med oss. Vi försökte att ignorera dem men det funkade inte. När vi nådde Twickenham Train Station hade vi börjat prata och då hoppar Mikaela på bussen. Efter det spårade allt ut och det slutade med att våra planer att åka till Hammersmith att shoppa sloppades och vi skulle hänga på dem till Trafalgar Square där någon "big thing" pågick. 3000 människor som dansade till sina iPods. Wierd? I know. Vi hoppade av i Turnham Green och köpte vatten och Mikaela fick den norska killen att gå upp och krama en random äldre man. Vi hoppade på bussen till Shepards Bush där alla skulle lämna sina väskor och till sist tog vi den sista bussen som skulle ta oss till Trafalgar Square. Där diskuterades allt från tv-program till att vi blev spådda i handfaltorna. Tydligen kommer jag att ha ett långt roligt liv och två barn. Such a kliché. Klockan tickade och alla började bli trötta och hungriga så vi bestämde oss för att gå och äta innan vi gick ner till Trafalgar Square för att dansa. Det blev ett stopp på en Pizzeria för lite bränsle. Karin joinade oss och vi fick beskedet att vi missat hela dansgrejen. Nya planer smeds och vi började gå mot Piccadilly Circus (som by the way är så mycket finare i mörket. Varför går man dit på dagen och tittar?). Första planen var att vi skulle åka till en pub där Karin kände någon men det ändrades på bussen och vi åkte till Europas största shopping center Westfield. Typ heaven. Men vi hade bara en halvtimme på oss så vi tjejer gick runt på hela plan två och kollade in i affärerna. Ett återbesök ganska snart kan jag säga, imorgon närmare bestämt. Vi lämnade killarna där och tog bussen (bussarna) hem. Väl hemma pratade vi med Mrs. Mac Sharry om London, USA, tv-program, "true stories" och Sverige. Nu sitter jag här och behöver nästan ha tändstickor för att kunna hålla mina ögonlock uppe.